Han är ju bara så jävla rolig.
Men här är ett av hans senaste och ärligt skratta ja så ja tjöt!
Länk!
Krönika
Går i skånska City.
Refrängen
Ni vet hur det är när man har fest. Det är alltid en jävel som spiller öl i soffan. Snor cigg. Äter upp all salami. Skrattar åt sina egna skämt. Spottar snus på din tröja. Skriker könsord/musikinstrument-kombinationer åt folk från balkongen. Blir för full. Hamnar i bråk.
Alltid en som vägrar gå hem. Som ska visa hur man gör en rundspark. Förklara varför Guidetti är överskattad. Visa sin tatuering. Dra ”bögen i buren”-skämtet. Repa parkettgolvet när han ska bygga ett fort. Fimpa i espressomaskinen. Olla dina karatepokaler. Vråla ”Ayia Napa!” och tömma brandsläckaren över hon den fräscha av din syrras kompisar. Sjunga fotbollssånger. Vägra erkänna att det var han som spydde på katten trots att alla tydligt ser att den har små, små bitar salami i pälsen. Sätta på Metallica hela tiden. Vara grammatiskt inkorrekt.
Det är aldrig någon som vet vem som bjöd in den där jäveln. Aldrig någon som vill ta ansvar för honom. Och nu måste du pröjsa hans taxi hem.
Jag tror att jag har skrivit drygt 200 krönikor för den här tidningen. Kersti Forsberg, fortfarande chefredaktör, lät mig skriva en på prov i januari 2007. Det var första gången någon betalade mig för att skriva. Jag försörjde mig på att köra truck då. Nu försörjer jag mig på det här. Ger ut två böcker i sommar. Det är få män förunnat att kunna peka på en person och säga ”du förändrade hela mitt liv”. Jag pekar på Kersti.
Jag vet att jag blev lite högljudd ibland. Att jag inte borde ha skrikit från balkongen. Men jag är stolt som fan över att jag fick vara en del av det här. Att jag fick förknippas med den här redaktionen. Låt aldrig någon säga till er att den riktiga lokaltidningsjournalistiken görs någon annanstans än här. Såna som jag, vi är bara utfyllnad.
Det här är min sista krönika i City. Om jag stannade kvar lite längre än jag borde ha gjort så vill jag att ni ska veta att det bara var för att det här är den roligaste festen jag någonsin varit på.
Tack för att jag fick komma.
Jag är ledsen för det där med soffan.
JA! Det var så här när jag kom.
NEJ! Jag vet inte vad ni pratar om.
